Publicerad: 2021-12-16
Sweco kartlägger vrak längs Gävleborgskusten
Det finns en stor mängd skeppsvrak från olika tider längs Gävleborgskusten, men kunskapen om dem är inte lika stor som om fornlämningar på land. På uppdrag av Länsstyrelsen sammanställer nu Sweco uppgifter om vrak och förlisningar för att göra informationen mer tillgänglig och digital. Vi tog en pratstund med Bo Ulfhielm, arkeolog på Sweco, för att få veta mer om uppdraget.
Hej Bo! Hur går det till att kartlägga förlisningar?
– Vi går igenom en rad olika källor: dykarforum på nätet, går igenom sammanställningar i bokform, hör med sportdykare, och ser vilka vrak som är markerade på sjökort. Det finns även flera privatforskare som har letat i arkiv och fått fram vrakuppgifter. En del av dessa läggs in kulturmiljöregistret, Fornsök, som är en nationell databas över forn- och kulturlämningar. Andra, mer osäkra uppgifter läggs in i en egen databas, som ska fungera som ett mer översiktligt ” tipsregister”.
Vad är det för vrak det rör sig om?
– Det är hundratals förlisningar som är kända från 1500-talet och framåt, allt från fiskebåtar till ångfartyg. Det är rätt få av de här vraken som har hittats och fått en bra positionsbestämning. Materialet vi går igenom är också väldigt spännande. En del förlisningsuppgifter är som deckare, med fartyg som försvunnit under oklara omständigheter, bedrägerier och vrakgods som stulits. Andra är dramatiska och tragiska historier om sjöolyckor, vilket alltså var vanligt förr när nästan alla transporter skedde till havs.
Kan du ge några exempel?
– Ett spännande vrak är det som förliste utanför Gåsholma i Gästrikland år 1588 på väg till Stockholm med brädor till slottet Tre kronor. Vi vet väldigt lite om sjöfarten på den tiden och skulle gärna hitta det vraket. Ett annat är vraket efter Galeasen Anna, den sista kända Gävlefiskarbåten, som ska ha förlist utanför Åsbacka sågverk i Söderhamn. Ett fartyg som jag tyckte var intressant när jag läste om det är ”Anna-Charlotta” som förliste utanför Agön i början av 1800-talet. Den var fullastad med salt och brännvin, och hade enbart kvinnor i besättningen. Bilden av 1800-talets sjökaptener är ju annars att det är skäggiga gubbar.
Finns det fler vrak i Gävleborg på andra ställen?
– Det kan vara så! Det finns i alla fall många vrak. Gävleborg har en flack kust med många grund. Dessutom har det funnits många järnbruk, sågverk och andra industrier som transporterat sina varor på fartyg.
Varför är det viktigt att kartlägga vraken?
– Arbetet är viktigt dels för att fartygslämningarna på sikt ska kunna skyddas, och inte skadas vid till exempel muddringar eller etableringar av vindkraft till havs. Men också för att de är en del av vårt kulturarv. Under vattnet bevaras sådant som bevaras dåligt på land, som träföremål, textilier och annat. Sedan är ju förlisningarna en slags ögonblicksbilder. Dyker man ned på ångfartyget Nedjan, som förliste utanför Eggegrund år 1954, så ser man disken som står kvar i diskhon.
Vad händer sedan, när arbetet är gjort?
– Det här är en början, och det finns mycket kvar att göra. Framöver hoppas jag att det kommer att kunna göras fältarbeten med dykningar och fler positionsbestämningar. Den tekniska utvecklingen gör att fler fartyg kommer att hittas. Ekolod som visar vad som finns på botten blir vanligare i fritidsbåtar, fjärrstyrda undervattenskameror blir billigare. Vi befinner oss just nu i en tid då havsbottnen kartläggs och nya upptäckter görs hela tiden.
För mer information, kontakta: Bo Ulfhielm, arkeolog, bo.ulfhielm@sweco.se
Foto: Jyri Kyrén