Kapplöpningen mot en grön och resilient industrisektor
Industrisektorn står i centrum av den gröna omställningen. Den står för 25-30% av de globala koldioxidutsläppen, men har under det senaste decenniet tagit stora kliv i kapplöpningen mot nettonollutsläpp. Flera faktorer står bakom, som det stigande priset på koldioxidutsläpp, nya lagar som träder i kraft och att marknaden nu efterfrågar fossilfrihet i hela värdekedjan. För att industrisektorn ska bli hållbar krävs det dock mer än att bara nå nettonollutsläpp. Den måste också bli resilient.
Vi tar pulsen på industrins gröna omställning
Motståndskraftiga industrier kan hantera klimatförändringar, navigera i osäkerheter, ekonomiska nedgångar, teknikskiften och andra utmaningar, samtidigt som de kan fortsätta att utvecklas, förnya och bidra till ekonomin. I vår nya trendrapport, ”Kapplöpningen mot en grön och resilient industrisektor”, betonar vi behovet av att industrierna blir både grönare och mer motståndskraftiga, lyfter fram utmaningarna och möjligheterna, men även potentiella risker förknippade med omställningen.
Industrins utmaningar
Resiliens inom ramen för industriell omställning avser branschers förmåga att anpassa sig till och återhämta sig från olika utmaningar och förändringar samtidigt som de bibehåller sina kärnfunktioner.
Om resiliens inte ingår i ekvationen när industrisektorn ställer om kan goda avsikter leda till oavsiktliga konsekvenser. Brist på elektricitet, råvaror och kvalificerad arbetskraft är några möjliga problem, men omställningen kan också leda till sociala problem om koldioxidintensiva regioner och arbetskraft inom fossilindustrin lämnas på efterkälken.
Mot grönare stål och betong
Det som kallas ”hard-to-abate”-industrierna – stål, cement, kemi och aluminium – står tillsammans för 80% av industrins totala utsläpp. Många av dessa försöker nu ta ledartröjan i omställningen. Swecos analys visar att Europa tar den globala ledningen i den gröna omställningen av industrisektorn, då 95 % av fullskaliga projekt inom grön cement världen över utvecklas i Europa, liksom 61 % av alla fossilfria stålprojekt.
Stålindustrin tar täten
Nya innovativa produktionsmetoder och stora investeringar har placerat stålindustrin i täten för den gröna industriomvandlingen.
En stor andel av de gröna stålprojekten finns i Europa och för de gamla företagen gäller det att hänga med när nya aktörer kommer in och förändrar marknaden.
Produktionen av grönt stål kräver storskalig väteproduktion och för att uppnå detta behöver producenterna tillgång till en tillräcklig mängd fossilfri el.
Cementindustrin hänger på
Global Cement and Concrete Association (GCCA), som representerar över 40 ledande cementföretag, siktar på att producera nettonollbetong till 2050.
Nyckelstrategier för att minska koldioxidutsläppen vid cementproduktion inkluderar att förbättra energieffektiviteten, byta till bränslen med lägre koldioxidutsläpp, främja materialeffektivitet och arbeta fram innovativa produktionssätt.
De bästa sätten för cementindustrin att nå nettonoll är dock fortfarande mycket beroende av avskiljning och lagring av koldioxid (CCS).
Energiomställningen – vad behöver hända?
Industrins koldioxidutsläpp utgör ungefär en tredjedel av de totala utsläppen i den globala energianvändningen. Globala investeringar i grön energi ökade med 17 procent 2023, inklusive förnybar energi, elbilar, vätgasprojekt och liknande. För att nå nettonollutsläpp till 2050 måste dock världen investera dubbelt så mycket årligen mellan 2024 och 2030.
Energieffektivitet och kapacitet en nyckel
Nätinvesteringarna måste fördubblas till 2030. Kapaciteten för förnybar kraft måste tredubblas, och energieffektiviteten måste förbättras avsevärt för att nå målet på 1,5°C.
Att generera kraft från förnybara energikällor (vind, sol, vatten, väte) är bara en del av energiomställningen.
Elektrifiering och förbättrad energieffektivitet genom ny teknik och digitalisering är viktiga drivkrafter.
Energilagring får en allt viktigare roll
Energilagring som möjliggörs av batterier, vätgas och andra lösningar har börjat spela en bredare och allt viktigare roll i energiomställningen.
I dagsläget är 95 % av vätgasen som produceras runt om i världen ”grått väte”, framställt av fossila material som naturgas och kol.
För att väte ska spela en avgörande roll i energiomställningen är den första utmaningen att skala upp produktionen av rent väte som produceras från förnybara energikällor.
Nya affärsmodeller, samarbeten och innovationer
Cirkulär ekonomi är nyckeln till att möta de globala materialbehoven utan att överskrida den tillgängliga koldioxidbudgeten. En mer cirkulär ekonomi skulle kunna minska utsläppen från tung industri med 56 % till 2050. Industriell symbios är exempel på en cirkulär metod där ett nätverk av industrier samarbetar för att utnyttja varandras biprodukter, avfall, energi, material och resurser för att få ekonomiska och miljömässiga synergier. Att använda mer cirkulära industriprocesser, som innebär att produkter från början designas för att lätt kunna demonteras, återbrukas eller återvinnas, är också ett viktigt steg för att minska kostnader och öka resurseffektiviteten.
Ny teknik och innovationer en del av lösningen
Den globala strävan mot nettonollutsläpp medför utmaningar för många industrier och företag, särskilt de som behöver ändra produktionsmetoder. Det är i många fall ny teknik och innovationer som leder övergången till en framtid fri från fossila bränslen. Elektrifiering, hållbara energialternativ, batteriteknik, väteenergi, utnyttjande och lagring av kolavskiljning, energilagringssystem, power-to-x-processer, syntetiska bränslen, cirkulär ekonomi, intelligent tillverkning med sensorer, artificiell intelligens och dataanalys, är alla exempel på detta.
Visste du att…
- EU-kommissionen rekommenderar en minskning av växthusgasutsläppen med 90 % till 2040, med målet att uppnå nettonollutsläpp 2050.
- Industrisektorn står för 25-30% av de globala koldioxidutsläppen
- Efterfrågan på stål förväntas öka med 30% fram till 2050. Cement och ammoniak, som bland annat används för att producera vätgas, förväntas öka med 40% och aluminium med 80%.
- Mer än 7000 miljarder kronor årligen krävs för att Europa ska kunna nå energiomställningens mål och motverka klimatförändringarna. Som jämförelse kan nämnas att Sveriges statliga budget för ett helt år är i storleksordningen 1000 miljarder kronor.
