3 sätt att rena dricksvatten från PFAS

Dricksvatten är vårt viktigaste livsmedel. Att det är säkert och inte innehåller ämnen som är skadliga för vår hälsa är högprioriterat. Därför sänker Livsmedelsverket gränsen för PFAS i dricksvatten kraftigt. Här listar vi tre sätt att få bort PFAS ur dricksvatten, samt för- och nackdelar med de olika metoderna.

Eftersom PFAS är ämnen som är extremt svåra att bryta ner, kan de som släpps ut i miljön spridas till grundvatten och vattendrag, det vatten vi gör dricksvatten av.

Skärpta gränsvärden för PFAS i dricksvatten

Den europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten, EFSA, fastställde i september 2020 en skärpt bedömning av hur mycket PFAS-ämnen människor kan få i sig utan risk för hälsan.

Med anledning av detta har Livsmedelsverket beslutat att införa ett nytt nationellt gränsvärde i Sverige för PFAS4 i dricksvatten; 4 nanogram per liter vatten. Tidigare fanns endast ett rekommenderat riktvärde på 90 nanogram per liter för PFAS11. Det nya gränsvärdet kommer att börja tillämpas 2026 men kan betraktas som ett riktvärde redan idag.

Vill ni ha hjälp att identifiera rätt metod för PFAS-rening?

Tre metoder för att rena dricksvatten från PFAS

Det finns flera metoder för att få bort PFAS från dricksvattnet. Vi på Sweco arbetar med både beprövade och innovativa reningsprocesser för detta. Här är tre etablerade metoder som passar i dricksvattensammanhang samt för- och nackdelar med dem:

1. Rena dricksvatten från PFAS med aktivt kol (GAK)

Aktivt kol har en mycket hög specifik yta och kan rena ett brett spektrum av olika föroreningar via adsorption, exempelvis PFAS. Med tiden mättas det aktiva kolet och förlorar sin adsorptiva förmåga. Det behöver då bytas ut eller reaktiveras.

Fördelar med aktivt kol (GAK)

• Förhållandevis enkel och konventionell teknik
• Fångar PFAS i kompakt massa som kan reaktiveras/brännas, vilket innebär att PFAS avlägsnas ur kretsloppet.
• Kräver inga kemikalier

Nackdelar med aktivt kol (GAK)

• Fungerar bättre för PFAS med långa kolkedjor.
• Kräver god förbehandling så att inte andra ämnen sätter igen kolet
• Kräver relativt lång kontakttid så att PFAS hinner adsorbera
• När kolet är mättat går inte att mäta på ett enkelt sätt
• Begränsad livslängd för kolet
• Reaktivering går ännu inte att göra i Sverige – kolet måste skickas ner i Europa.

2. Rena dricksvatten från PFAS med jonbyte (AIX)

Filtrering genom jonbytare (AIX) är en avskiljningsmetod där joner i en lösning (vattnet) byter plats med joner i en filtermassa. Jonbytare fungerar på ett liknande sätt som GAK, avskiljning sker genom adsorption där PFAS adsorberas på jonbytarens positiva yta. Jonbytare har visat en högre avskiljningsgrad av PFAS med korta kolkedjor jämfört med GAK. Jonbytare kan därför fungera väl i kombination med andra tekniker till exempel aktivt kol och SAFF (se nedan) då teknikerna är olika bra att avskilja långa eller korta kolkedjor.

Fördelar med jonbyte (AIX)

• Fungerar ofta bra även för PFAS med korta kolkedjor
• Förhållandevis enkel och konventionell teknik
• Fångar PFAS i kompakt massa som kan brännas, och PFAS avlägsnas ur kretsloppet
• Relativt kort kontakttid behövs för att PFAS ska hinna fastna i massan
• Kräver inga kemikalier

Nackdelar med jonbyte (AIX)

• Kräver god förbehandling för att inte filtermassan ska sätta igen
• Kan vara svårt att hitta ”rätt” filtermassa
• När filtermassan är mättad går inte enkelt att mäta
• Begränsad livslängd för filtermassan
• Regenerering inte möjlig i dagsläget utan jonbytesmassan måste destrueras/förstöras.

Vill ni ha hjälp att undersöka vilken metod som passar ert vatten och hur utrustningen ska dimensioneras?

3. Rena dricksvatten från PFAS med membran (NF)

Vid membranfiltrering med täta membran, så som omvänd osmos (RO) och nanofilter (NF), kan även lösta föreningar och små molekyler; <1 nm avskiljas. I dessa täta membran är separationsmekanismen inte längre silning genom filtret utan transporten över membranet består av diffusionsprocesser under högt tryck. I praktiken betyder det att det inte finns en klar gräns för vilka ämnen som passerar, men både NF och RO används som kemisk barriär då de kan avskilja olika typer av organiska mikroföroreningar som upptäckts i vatten, till exempel PFAS.

Fördelar med membran (NF)

• Fungerar troligen bra för alla typer av PFAS, även korta kolkedjor
• Avskiljer även andra organiska och oorganiska mikroföroreningar och kan därför eventuellt ersätta andra beredningssteg i vattenverket.
• Yteffektiv teknik – tar inte så mycket plats i anspråk i anläggningen
• Kontinuerlig process som är oberoende av mättnad eller dylikt, vilket innebär att man kan ha en låg provtagningsfrekvens.

Nackdelar med membran (NF)

• Kräver mycket god förbehandling
• Kräver mycket kemikalier, för tvätt och beläggningshämmare
• Hög energiförbrukning
• Restprodukten är ett koncentrat som måste hanteras med kompletterande teknik
• Hög vattenåtgång
• Ännu ingen konventionell teknik för PFAS-rening