0 av 0 för ""

2022-11-09

Reading time: 7min

Andreas Gyllenhammar

Hållbarhetschef Sweco

Så har det stora COP-tåget rullat igång. Om än lite skakigare än på länge, färgat av såväl världsläge, som kulturskillnader i värdskap, logistikstrul och såklart det tillskruvade läget när det gäller klimatet. De två första dagarna, det som jag brukar kalla ”We have only one earth”-semgmentet, när alla statsöverhuvuden ska göra sina nationella inledningsanföranden, är över och nu tar mötet fart på riktigt.

Minnesvärt från de två första dagarna var FN-chefen Guterres direkt bevingade ord om att vi är ”on a highway to climate hell” med foten på gaspedalen. Al Gore skruvade även han upp temperaturen i sitt anförande men avslutade på samma bog som vanligt med att påminna om att ”political will is itself a renewable resource”. Visst märktes även högtryck i frågan om ”Loss and damage” i inledningen där det bl a fördes fram förslag från några talare om att beskatta fossilenergibolag för att bekosta klimatskador. Frågan kommer inte att föras i mål under detta COP men framsteg kommer göras.

Agendan för årets COP

Den formella agendan är viktig. De frågor som hamnar på den påverkar diskussionerna i stor utsträckning och kan växa till framtida överenskommelser. Här var förhandstipset att utvecklingsländernas ökade tryck på frågan om klimatförluster och skador skulle ge avtryck i dagordningen och det gjorde den. Vi kan förvänta oss intensiva diskussioner resten av COP-mötet kring hur vi bäst hanterar detta i framtiden. Frågan är svår eftersom det, hittills, saknats bra modeller för hur dessa kostnader skulle fördelas. De rika länderna ser framför sig trasslig juridik och oöverblickbara konsekvenser för framtiden för deras ekonomier. Utvecklingsländerna ser det som en nyckel till att ta sig ur den negativa spiralen över att behöva skuldsätta sig för att kunna återuppbygga skolor, infrastruktur mm mm efter klimatpåverkade extremväderhändelser.

Nya löften – men fokus på efterlevnad

Det sipprar in nya utfästelser även i år men inte alls i samma omfattning som under fjolårets ’Ambition COP’. Ett antal länder har lovat (små-)pengar till klimatskador vilket ändå kan bidra till att bygga ett start-tillskott. Intressant är att även betong och cement-industrin ansluter sig till First Movers Coalition och där bl a Vattenfall åtar sig att minst 10% av den cement/betong de upphandlar senast 2030 skall vara ’nästan helt utsläppsfri’.

Men årets COP kommer nog handla om detta: UNFCCCs generalsekreterare, Simon Stiell, var tydlig när han i sitt öppningsanförande talade om vad han såg som årets game changer: ”We will be holding people to account. Be they Presidents, Prime Ministers or CEOs”. Att tidigare gjorda utfästelser måste hedras är helt i linje med att försöka styra årets möte i riktningen implementering.

Klimatanpassning – inte bara av egoistiska skäl

Det har sagts att klimatanpassning har helt andra drivkrafter än vad gäller utsläppsminskningar. Att kapa utsläpp är något som påverkar alla men gör liten skillnad för den enskilde utsläppsminskaren i form av liten minskad klimatpåverkan medan det för klimatanpassning är det omvända. Den direkta effekten för dig är stor om du lyckas skydda din stad, din verksamhet eller dina fysiska tillgångar. Däremot gör det liten skillnad för resten av samhället. I de samtal jag lyssnat in hittills tycker jag mig märka en ny insikt. Nämligen att klimatanpassning har påverkan, och fördelar, även för andra än de som gör klimatanpassningsåtgärderna.

Resultatet är t ex stabilare ekonomier och marknader när inte värden hotas och påverkas samt minskad risk för flyktingströmmar som ju har effekter långt utanför den egna påverkan. Detta nya breddade fokus på synen på klimatanpassning kan ha stor effekt på samtalen och motivera ett bredare engagemang än hos bara de mest utsatta. Vi påverkas alla helt enkelt i större utsträckning än vad vi tidigare tänkt. Om vi ser att klimatanpassning i andra områden än ”våra egna” är till nytta för oss kommer det att kunna skapa möjligheter till andra riskbedömningar och bredda finansieringsmöjligheter för de värst utsatta. Det är ett nytt sätt att prata om klimatanpassning som kan snabba på utvecklingen på det området.

Logistik-kaos

Det är inte fler deltagare än vanligt, snarare färre, men ändå tycks mötets inledning präglas av strul. Det kan tyckas vara småsaker, men de adderar upp och färgar både den allmänna stämningen och samtalen. COP-mötena är komplexa och svåra i sig att navigera för att kunna delta på bästa sätt och ju mer oklarheter, ändrade förutsättningar och trånga sektorer som uppstår, desto mindre kraft och tid kan ägnas och själva mötesdelarna. Delegater har hittills fått köa i timmar för att få ett par smörgåsar, mat och vatten tar slut, dålig uppkoppling för datorer och mobiler, mötestiderna dras över och ändras (och puttade ut Kristersson från att hålla tal i plenum) och en del har strul med sina boendebokningar. Mycket brukar räta ut sig efter ett par dagar men ju längre detta fortsätter desto större irritation brukar infinna sig. Som COP-deltagare sedan 2009 så brukar jag försöka packa med mig powerbars, resorb, ipren och bra skor för att bli så pass oberoende som det går av köer och strul.

Vad händer på företagsfronten?

En av de viktigaste presentationerna jag följt hittills gäller resultatet från den expertgrupp som tillsattes efter COP26 i Glasgow angående en standard för hur företags nettonoll-mål ska kunna säkerställas och följas upp. En mycket gedigen rapport där höjdpunkterna kan sammanfattas så här:

Nettonoll måste innebära:
  • Inget mer fossilt! Varken olja, gas eller kol, eller pengar åt det hållet.
  • Ingen avskogning
  • Inga kompensatoriska åtgärder utan riktiga och direkta utsläppsreduktioner
  • Måste omfatta hela värdekedjan (scope 1,2 och 3)
  • Ingen lobbying för att underminera ambitiös klimatpolitik, varken direkt eller via företagssammanslutningar
  • Säkerställa att kapitalinvesteringar går i linje med nettonoll.
  • Länka chefers ekonomiska ersättning med klimatprestanda

Det är tuffa krav och man betonar även att frivilliga överenskommelser behöver överföras till reglerade krav. Annars riskerar vi greenwashing och ojämlika marknadsvillkor.

I dagsläget har bara 1/3 av alla börsbolag nettonoll-mål och många av dessa är ojämförbara eller av undermålig kvalitet. Här finns utrymme för mycket större transparens, rapportering samt offentligt tillgängliga ”dashboards” med bolagets klimatprestanda.

Vad händer om vi överskrider 1,5°-målet?

Ett tips till er som vill fånga en känsla av hur det kan vara på ett av alla de sidoevent som ordnas under klimat-toppmötena. I denna gör IPCC en vetenskaplig uppdatering av kunskapsläget gällande vad vi har att vänta oss om vi går över 1,5 graders uppvärmning:

Spänn fast säkerhetsbältet och sätt igång YouTube