Ut i gatan! Utforma staden för människan, inte för bilen

Det senaste decenniet har vi sett en utveckling där gång, cykel och stadsliv får ta plats genom att gator och parkeringsplatser tillfälligt stängs av för biltrafik. Det är en fantastisk utveckling och verkligt uppskattade insatser som oftast leds av kommuner och fastighetsägare, men det är inte tillräckligt. Vi behöver göra mer, både för klimatet och folkhälsans skull. I det här blogginlägget vill jag inspirera arkitekter och stadsplanerare att mobilisera. Vi måste göra allt vi kan för att göra skillnad i samhällsomställningen.

För 15 år sedan antog riksdagen de transportpolitiska målen som formulerats i ett antal delmål som årligen följs upp av myndigheten Trafikanalys. Nyligen publicerades den årliga uppföljningen där det framgår att vi står inför flera utmaningar, bland annat att vi inte kommer att nå målet om att minska växthusgasutsläppen från inrikestransporter till år 2030 och att barn och vuxna rör sig för lite. Samtidigt har de fysiskt aktiva transporterna, som cykelresor, en negativ utveckling.

Stadslivet framför bilen

Att bygga stad hållbart är komplext och ingen ensam aktörs ansvar. Katarina Borg, planeringsarkitekt på RISE, har drivit ett intressant projekt kallat ”Rikare grannskap” där hon adresserar den komplexitet stadsbyggnad innebär och hur vi kan förtäta staden på parkeringsplatser i 50-70-talsmiljöer. Projektet undersöker hur vi kan minska bilanvändningen och utnyttja marken mer effektivt, bland annat genom att nyttja mobilitetstjänster. Det är inte rimligt att vi i Sverige har fler parkeringsplatser än människor och mer parkeringsyta än bostadsyta per person, samtidigt som privatägda bilar står stilla mer är 96 procent av tiden. Med en minskad bilanvändning frigörs ytor för fler bostäder, mer grönska och bättre livsmiljö. Det är en fantastisk vision om framtidens stad och projektet visar också på vilken samverkan av aktörer som krävs för att nå dit. Jag tror verkligen att vi som arkitekter har ett större ansvar i att driva dessa processer, med vår generella palett av kunskaper.

Låt dialogen utforma platsen

Vi arkitekter är en något homogen kår sett till demografi och våra socioekonomiska förutsättningar, något som även lyftes av Urban Academy på Arkitekturgalan. Det är jätteviktigt att vi har den kännedomen, men istället för att låsa oss vid att vi borde vara en grupp med större mångfald för att representera samhället i en hållbar utveckling kanske vi ska använda våra privilegier och höga demokratiska kännedom till att driva processer som adresserar problematiken? Vi vet att dialogprocessen är jätteviktig för att involvera, skapa engagemang och fånga upp platsspecifika åtgärder och att vi behöver bli smartare i hur och var vi investerar i staden utifrån detta. I forskningsprojektet EmbedterLabs (better embeded urban living labs) jobbar vi tillsammans med Stockholms Stad och KTH med att studera enklare metoder för att undersöka en plats, bland annat genom digitala enkäter som medborgare når via en QR-kod och enkelt i mobilen kan pinna platser och utrustning de nyttjar på en karta. Vi måste bli bättre på att studera det mänskliga livet på platser genom enkla och kostnadseffektiva metoder som vi kan säkerställa nyttjas i stor skala. Vi har inte råd att planera och bygga frånkopplat människan längre.

Urbana experiment för att ställa om

Forskningen har de senaste åren visat på hur urbana experiment kan användas som metod för samhällets omställning. Stockholms stad har tillsammans med Sweco i snart tio år drivit projektet Levande Stockholm där vi genom tillfälliga insatser skapar plats för gång, cykel och stadsliv. Arkdes har tillsammans med Vinnova genomfört ett antal iterationer av projektet Street Moves där de hoppas kunna omdefiniera gatan som rum tillsammans med olika kommuner. Forskningsprojekt som Framtidsgator och Smarta gator har runtom i landet utforskat och testat gatans fulla potential som stadsbyggnadselement. Det är jättebra att kommuner jobbar med detta som metod och att det har en stark utveckling, men det måste hända mer, från olika håll i samhället, och snabbare.

Lokalt engagemang gör skillnad

Vi som brukare, och särskilt vi som jobbar med att bygga stad måste engagera oss. Vi måste ut i gatorna och bidra till den förändring vi vill se genom handling. Jag skulle vilja knyta an till Måns Thams uppmuntran till att engagera sig lokalt för att hitta projekt som kan leda till uppdrag, och komplettera med att vi faktiskt kan skapa nya uppdrag som vi ser att samhället behöver. Det finns oändligt mycket att göra, och vi som jobbar med design är spindeln i nätet i allt som berör den byggda miljön. Varje plats är unik och kräver en lokal kännedom, och när vi ser en potential måste vi måla upp en vision kring platsen, och genomföra den som ett test för att också visa omvärlden. Kommunen kommer aldrig ensamma vara den aktör som krävs för att flytta en norm, det måste komma från medborgarna.

Jag skriver det här som en uppmuntran till oss alla inom kåren; Ta ditt ansvar. Experimentera. Skissa fysiskt i staden. Ansök om att använda offentlig plats hos polisen. Gör fullskaliga tester på vad NI vill se i staden. Låt de som inte kan måla upp visionen få uppleva det vi vet behövs så kanske vi når våra mål!

Foto: Ernst Henry