Förbjud rivning av fungerande strukturer!

Om Sverige ska uppnå klimatmålen och ett noll nettoutsläpp till 2045 måste kommuner sätta tydliga gränser för ett vårdslöst beteende och börja förbjuda rivning av fungerande byggnader och strukturer.

Hållbar stadsplanering krävs

Allt för ofta sitter arkitekter och ritar upp planer på nya stadsdelar, ideal av städer med en försäljning av hopp om framtiden. Vi måste sluta försöka finna svar och lösningar som i slutändan kostar jorden koldioxidutsläpp och samhället skattepengar. Allt för ofta river vi befintliga byggnader och vägar för att anlägga helt nya strukturer utan tydlig motivering, tyvärr på önskan av både politiker och arkitekter.

Lyckligtvis tas hänsyn till kulturmiljö och historiskt värdefulla byggnader, men någonstans runt 80-talet slutar vi värdera byggnader för deras kulturhistoria eller estetik och samtidigt försummar den struktur, energi och resurs som den huserar. Hade vi valt att bevara alla byggnader och vägar som faktiskt har ett ombyggnadsvärde skulle samhällets kostnader och utsläpp av växthusgaser minska drastiskt, för att inte ens nämna den intressanta estetiska utmaning det innebär.

Cirkulär ekonomi genom bevarad struktur

En stad där strukturer bevaras möjliggör en helt annan ekonomisk dialog för samtliga inblandade parter. Det pratas konstant om cirkulär ekonomi men det appliceras ofta med en startpunkt i ett nytt projekt snarare än insikten om att världen är cirkulär och att vi (läs du) bör börja arbeta cirkulärt nu. Att bygga stad är och bör vara dyrt, men vi måste inte alltid börja från ett blankt papper.

Vi inom arkitektkåren bär ett stort ansvar i att förändra en rådande kultur inom byggnadsbranschen, där tydliga spår från modernismen och 60-talet lever kvar i en era av ungdomars klimatångest. För att förbättra förutsättningarna för de som projekterar måste de som planerar styra projekten rätt, ett förebyggande arbetssätt snarare än ett febrilt försök att hantera slutskedet genom materialval och pålagda fördyrande insatser.

Stor potential

I Sverige har vi ett planmonopol där kommuner enskilt ansvarar över hur mark ska bebyggas och användas. Detta utgör en stor potential i att tackla klimatfrågan och radikalt ta ställning för att minska utsläpp av växthusgaser. Byggbranschen står för ca 21 procent av Sveriges utsläpp av växthusgaser och samtidigt ökar utsläppen inom branschen mer än någonsin. Att fortsätta som vi alltid gjort håller inte längre, och det är inte konsulter i processens slutskede som ska bära ansvaret, det är makthavarna. Sitter du på en strategisk position inom den offentliga sektorn, eller den privata, förändra förutsättningarna, tänk smart, spara och bygg om!